Anna, Carolina och Helene skriver boken om Sandvikens kvinnor under 150 år
— Vi hade länge pratat om att vi ville göra den här boken. I och med Sandviken 150 år fick vi äntligen en möjlighet att förverkliga den just till jubileet.
Anna Jörgensdotter, Carolina Thorell och Helene Rådberg är etablerade skönlitterära författare med bas i Gästrikland. Tillsammans står de nu bakom den bok som berättar kvinnornas historia i Sandviken under de senaste 150 åren — berättelser som tidigare varit till största delen osynliga.
— Under arbetet med min senaste roman, Bergets döttrar, tillbringade jag oerhört mycket tid i kommunarkivet. De kvinnor och händelser jag mötte där ville inte släppa taget om mig, säger Anna Jörgensdotter med eftertryck.
— När kvinnornas historia saknas finns inget för oss andra kvinnor att förhålla oss till, vi som lever här idag. Här pratas alltid om männen och det stora järnverket. Vi har alltid undrat var kvinnorna finns, och det är en brist, faktiskt en sorg att det är på det sättet, fortsätter hon.
Det var besöket hos Sandvikens kommundirektör Ann-Catrin Sundelius som födde idén om att integrera boken som en viktig och framhållen del av 150-årisfirandet. Den dröm och vision som författarna burit på kunde inledas på riktigt. Just nu är Anna, Carolina och Helene mitt inne i skrivprocessen där de på varsitt håll arbetar med sina delar av boken.
— Vi har våra respektive stilar och sätt att skriva, rent språkligt men också formmässigt.
Många intervjuer kring minnen och historier
Boken blir därmed varierad och innehåller allt från skönlitterära berättelser byggda på verkliga kvinnors liv, utifrån brev och anteckningar och bevarad kunskap, till dikter och rent dokumentära avsnitt. Flera kvinnor som lever i Sandviken idag har vi intervjuat, säger Carolina Thorell.
— I inledningsskedet bjöd vi också in till tre berättarcaféer på biblioteket där vi efterlyste minnen och historier. Första gången var vi kanske tolv-femton stycken, vid de andra tillfällena långt fler. Det var omvälvande att se vilket behov det finns av att berätta, att dela med sig. Att få bli hörd på det sättet... vi lyckades återupprätta ett värde hos något som redan borde ha ett uppenbart värde, fortsätter hon.
Carolina har bland annat mött några av dagens kvinnor i Sandviken och letat referenser på arkivet. Hon har även tittat i sin egen familj och tagit del av berättelser därifrån. Helene har ägnat tid åt den politiska historien och har exempelvis träffat arbetarkommunen och deras kvinnliga representanter samt tagit del av olika former av föreningsprotokoll. Anna har i sin tur fortsatt att leta i arkivet, och där hittat mängder med material.
— Jag läser barnavårdsnämnden och fattigvårdsnämndens protokoll och handlingar och möter kvinnoöden som är hemskt tunga, men som samtidigt ger dig inblick i, och perspektiv på, ditt eget liv, säger Anna Jörgensdotter.
— På många sätt är kvinnors tillvaro så väldigt, väldigt lika — då som nu. Vi lever i samma strukturer och jag ser tydliga trådar till dagens samhälle.
Carolina Thorell fortsätter: — Visst, man blir så medveten om de problem vi debatterar än idag, hur synligt är kvinnors arbete, hur värderas ens skapande och vad händer när en kvinna tar mycket plats?
— Vad har hänt och inte hänt på 150 år...
Anna Jörgensdotter skrattar: — Jag kan läsa pressklippen från olika händelser och se att tonen och språket har förändrats. Vi skulle inte tala på det sättet idag, men våra roller är oerhört sega.
— Och först när man får syn på detta kan man börja göra något åt det, inflikar Carolina.
En del av lokalhistorien
Författarna hoppas att deras bok, när den kommer ut någon gång på försommaren 2012, ska fylla flera funktioner. Inte minst som en viktig del av ortens lokala historia.
— Jag önskar att den här boken hade funnits när jag själv gick på Hammargymnasiet här i Sandviken. I min generation bröt en slags anorexia-epidemi ut bland tjejerna och jag kan inte låta bli att fundera på vad som hade hänt om vi fått möjlighet att ta del av de här kvinnornas berättelser, säger Anna Jörgensdotter.
— Min önskan är att den här boken ska kunna ingå i undervisningen på gymnasiet. Jag minns inte att vi fick ta del av någon lokalhistoria över huvud taget och det är så synd. När du växer upp här är det viktigt att få perspektiv för att inte känna sig så isolerad. Vad är en bruksort egentligen, vilken plats har vi idag och har vi haft i vår historia.
Carolina Thorell undrar också hur relationen till Sandviken kan ha förändrats efter arbetet med boken.
— Sandviken har alltid funnits med mig, som en konkret plats och mytisk väv, var jag än befunnit mig. Det är väl så med barndomsplatsen, att den ständigt finns och förvandlas på otaliga sätt. Att man alltid står i relation till den, genomsyras av den, reagerar utifrån den och på den. Jag undrar verkligen hur den relationen kommer att ha påverkats nu, säger hon och fortsätter:
— När du får koll på dina rötter leder det till en slags värdering av dig själv i ett sammanhang som ger respekt. Vi är ofta familje- och släktfokuserade när vi tittar bakåt, men genom de här kvinnornas historier vidgas den plattformen till något än större.
heleneradberg.se
www.annajorgensdotter.se
debuterade 1991 med "Blå trampoliner". 2009 utkom hennes fjärde diktsamling "Matriser för ett landskap". "Sången i Sköldpaddshuset" med text och bild av Carolina är en av de handgjorda böcker som producerats av Rosenlöfs Bok i Kungsgården.
www.rosenlofsvanner.se